I ett hav av verklighet

Har du någon gång tittat på din egen spegelbild och förundrats över hur annorlunda du ser ut från vad du själv tror? Jag gör det nästan varje dag och du har nog det också. Eller så är jag mentalsjuk. Jag hoppas på det första... I alla fall så har jag så svårt att placera in mig i ett levande sammanhang. Om jag ska föreställa mig en grupp människor och jag ska vara en av dem så känns det alltid som att figuren som är mig, utseende mässigt inte hör hemma där. Det ser ut som om en tecknad figur dyker upp mitt i en film med verkliga personer. (Btw är det bara jag som har varit otroligt förvirrad över den svarta randen aka konturen på de tecknade figurerna? När jag var liten hade jag den filosofiska(och otroligt dumma) frågan: har vi också linjer runt om oss??? Jag fick aldrig ett svar...) Det är samma med ens röst när det är inspelad. Man tror den låter på ett visst sätt och så PANG så är den helt annorlunda! Och på videor. Varför ser alltid mina rörelser och agerande ut som otroligt dåligt skådespeleri? Jag nästan rysa när jag tänker på mig själv gående någon stanna och känner mig supercool och jag egentligen måste se så TÖNTIG ut! När jag ser ut från mina ögon och it mot världen kan jag inte förstå att varelsen som tittar på mig från spegeln egentligen är den som står där. Jag påstår inte att jag tycker att jag är ful och att jag är missnöjd med mitt utseende men det är bara då fett förvirrande.
För att försätta på det lite förvirrade spåret tänkte jag berätta att jag nu är på en buss på väg till ett lagmöte i Malmö men att jag kommer bli sen för den här tösen valde att sätta sig på bussen som gick åt andra hållet... Jaja, jag började 12:00 idag så livet leker :D

Kommentera här: