10 minuter till matchstart

Då brukar vi gå ner i omklädningsrummet och ha sista snacket innan matchen. Sen kommer vi in på planen igen och efter några ruscher är det dags att spela. 
 
Igår var det fredag och det betyder footballsmatch. Mitt basketlag hade träning innan skolan igår vilket betyder fett tidigt och eftersom jag har varit sjuk och inte skulle varit med på träningen ville jag inte att min v-familj skulle behöva köra mig till skolan klocken sex på morgonen men eftersom man behöver x antal träningar innan man spelar första matchen så fick jag stanna kvar efter skolan och vara med på killarnas träning. Jag var inte med och tränade men jag fick stå och träna på att skjuta på andra sidan planen och jag fick vara med lite grann i deras övningar också... Jag är nog inte riktigt där än dock... 
 
I alla fall så satt jag uppe på scenen som vi har i idrottshallen, och tittade när de spelade över hela planen. Jag blev nästan överkörd när jag, lite för sent, insåg att de använde hela planen och att jag stod och fjöntade mig på ena halvan inte riktigt var passande. Eftersom klockan närmade sig fem så började även footballkillarna strömma in för att göra sig i ordning för matchen, vilket inkluderade en väldig massa tejp på deras fötter... Jag frågade om de ens behövde ha på sig skor för man kunde inte se deras fossingar O_o" 
 
Min poäng med allt det här är att jag blev fett avis på hela "förberedelser-inför-matchen" tjohejset som pågarna gick igenom framför mina ögon. De två timmarna innan matchen när man går omkring med pirr i magen och musik i öronen är så fett härliga. Nästan bättre än själva matchen. Nej, inte rikigt men inte långt ifrån. Jag saknar det väldigt mycket. Softbollen hade inte så mycket av det, även om jag hade en tradition att lyssna på musik och sova på bussen inför varje match (med undantag för hemmamatcherna). Jag hoppas att basketen kommer bli mer förberedelserik. 
 
Matchen sen på kvällen var kvartsfinalen för the State-Championship eller vad det nu heter och alltså en rätt så viktigt match. Tyvärr så gick det inte hela vägen utan Hardin förlorade och läsårets sista footballmatch är spelad. Extra tråkigt var det för alla seniors som hade sin sista high school match ever. Mycket känslor och tårar uppstod bland föräldrar, syskon och vänner, och gulligt nog alla spelare. Det var något av det sötaste jag sett någonsin. Tårarna strömmande ner för deras kinder när de kom av planen. I mina ögon är de fortfarande fett duktiga och man får inte glömma att de dominerade alla andra matcher. Men nu är i alla fall basketsäsongen igång och vi får se till att ta den med storm istället!
 
När jag kom hem efter matchen igår kväll hade jag fett ont i magen och denna natten fick spenderas på golvet i badrummet. Ni kan nog lista ut vad jag hade för mig där. Nu mår jag bra igen som tur är och jag hoppas bara min förkylning kan bestämma sig för att dra sin kos. 
 
Lite senare idag ska vi åka till Walmart för jag behöver köpa nya minuter till min telefon, som är den värsta telefon jag har haft oäran att hålla i min hand. Jag lyckades köpa den äldsta nya telefonen i världen. En sån där men fäller upp, som har knappar och inget lås. Och eftersom jag kommer från ett i-land och från "väldigt-högt-upp-i-medelklassen"klassen + är fett bortskämd och har världens bästa föräldrar (och kan skylla på att jag snart fyller år) så tänker jag köpa en ny telefon. Grattis världen och miljön! Här har ni en till som bryr sig mer om sig själv än om det viktiga i världen... *high five Lisa* Tyvärr klarar jag mig inte utan facebook i min ficka, tillgängligt 24/7. Jag är en patetisk ursäkt för en människa men jag vet i alla fall om det och är ärlig med det så det får väl räknas för något? 
 
Förlåt mamma, men jag berättade idag för Mia vad jag önskar mig i födelsedagspresent och det är att få en tatuering när jag kommer hem. Jag vill ju ha dödsrelikerna i nacken, och jag börjar bli bättre på att förklara vad de betyder för mig (men för det behöver jag säga det och vifta med händerna så jag kan inte skriva ner det...) Andra saker jag har funderat på är någon egyptisk symbol, typ det ögat som jag tror tillhör Ra. Men jag fattar inte riktigt vad det står för och jag tror att det är lite våld inblandat där. Därför har jag också tänkt på någon symbol från den nordiska mytologin, eftersom det är ju mina rötter. Men jag har inte hittat rätt där än. Det finns en fin runa som står för "fred" men jag har ritat den på mina skor och jag tänker INTE gå omkring med en symbol på mina skor som jag även har tvingat på min kropp... Det som jag faktiskt har bestämt mig för är ett likamedtecken som jag ska ha uppe på min vänstra arm. Och det ska då representera jämställdhet. Jag tror nog att jag ska kunna stå för det hela mitt liv. Så när jag kommer hem, arton vårar gammal, då ska jag minsan utsätta mig för obegriplig smärta och bränna mitt skinn. 
 
Tack och hej, leverpastej.
Klart slut, tuttilut.
Jag är en tönt.
Jag vet.
Lev med det.