lisatummelisa

Jag är inte redo att säga hejdå

Äventyret är nära och knackar på min port

Farvälen är så många och det börjar bli dags att få dem gjort

 

Jag har aldrig sådan saknad känt

För något som inte ens redan har hänt

Jag kommer sakna er så otroligt mycket

Hjärtat går nästan under av trycket

 

Självklart har jag mycket att se fram emot

Och att inte åka ser jag inte som något bot

Så länge jag blickar framåt är allt bra 

Men här hemma har jag så mycket som är värt att ha

 

Allt jag kommer gå miste om

Och alla mina vänner som

Jag kanske inte kommer se igen

Hur det kommer bli vet jag ingenting om egentligen

 

Tiden kommer inte stå still när jag väl har lämnat

Det är ju inte endast för mig som livet är ämnat

Här hemma är allt tryggt och välkänt

När jag kommer hem är mitt gamla liv nerbränt 

 

Det här var ingenting jag någonsin kunde förutspå

Vill du ha ångest är utbytesstudent något att prova på

Känslorna är ingenting man kan föreställa sig

Förrän man inser: "Det här händer faktiskt mig!"

 

Men ta nu inte detta på fel sätt

Mitt äventyr är det bästa jag någonsin ombett

Det kommer vara värt det

Jag vet  

 

Jag önskar bara att jag kunde ta med min värld i min ficka 

För just nu är jag bara en rädd liten flicka

På väg ut i den stora, läskiga världen

Och jag är helt ensam på färden

 

Jag håller på att lämna laget.

Varför är det så jävla svårt att släppa taget?