Vem är du? Vem är jag?

Levande charader. Ja, det är allt jag kan från den låten men det är en bra fråga.
 
VARNING för fett osamlade tankar och en osammanhängade text men jag orkar inte sitta och fixa en massa för att göra det superförståeligt. Det är mina tankar och jag behövde bara få dem ur mig. Välkomna hem till min hjärna.
 
På ungdomskultur-lektionerna förra året så berättade Storm för oss om att vi har olika roller i olika situationer, vilket inte är särskilt oförståeligt, t.ex. hemma är man barnet, i skolan är man elev, spelare i laget osv. och därför kan det bli förrvirrade och jobbigt för en när rollerna ändras, ifall man slutar med sin sport eller när föräldrarna vill ha en kompis-relation med sina barn snarare än en mamma/pappa-son/dotter relation. Men jag tycker det är lite läskigt hur olika man kan bete sig i de olika rollerna. Ett typiskt problem i skolvärlden är att föräldrar tycker sig veta precis hur underbara deras kära små änglar är, vilket de kanske är, när de är HEMMA, men i skolan kan de vara fruktansvärda skitungar men deras päron ser det aldrig och därför flippar de ur när lärarna hintar en gnutta att barnen beter sig dåligt. Vilket av alla dessa olika jag som existerar är det riktiga? Vem är jag? När är jag mig själv? När jag är med kompisar så brukar jag flamsa omkring och fjönta mig fett mycket, men om jag är själv i en situation med människor jag inte känner, eller känner mig trygg att flamsa med, så gör jag inte det utan sitter ofta tyst och tänker eller lyssnar. Och båda dem sidorna känner jag är lika stora och viktiga delar av mig. Men det måste vara otroligt förrvirrande för någon som bara sett mig sitta tyst och stirra ut i luften, att se mig ligga på golvet på en biograf och apskratta. Jag vet själv hur konstigt det var att träffa folk från skolan här i USA, utanför skolan. Eftersom det finns så många regler här i skolan, man får inte ha på sig vad man vill, inte använda vilka ord som helst eller prata om vad som helst osv. men när vi inte längre är i skolan så gäller inte de reglarna och helt andra sidor dyker upp. Jag är inte en person som pratar om alkohol, sex, droger, eller använder vulgärt språk så jag personligen, pratar om samma saker hela tiden. Men vem av alla dessa rollerna är det mina klasskompisar är? Om jag gillar vissa av dem bättre i skolan, när de följer reglerna, är jag bara fast i en fantasi av dem då eller? Men när de är utanför skolan är det säkert andra faktorer och regler som påverkar hur de beter sig. Som att imponera på andra och vara cool. Nu har jag skrivit ordet "skola" nio gånger och det är ju helg så jag borde sluta med det. Men bara för att göra det jämt. SKOLA. (tio)
 
En annan sak som har med identitet att göra är hur väl vi faktiskt känner oss själva. På engelskan pratade vi för ett tag sedan om saker vi skulle stå upp för, säga ifrån ifall vi såg. Alla vill ju säga att de skulle stå upp för andra och säga sanningen men ärligt talat är det ju inte så lätt. 
Om du såg någon fuska på ett prov, skulle du berätta det för läraren? Förmodligen inte. 
Men om du har i åtanke att den eleven, tack vare att den fuskade, kanske fick tillräckligt bra betyg för att komma in på universitetet eller få ett stipendium, istället för en elev som INTE fuskat någonsin, hade du berättat då? Jag hade förmodligen inte gjort det då heller. Man vet ju inte säkert förrän men är i den situationen på riktigt men jag känner på mig att jag skulle vara tyst. För att skylla ifrån mig lite grann så tror jag att det handlar mycket om att jag, och jag antar de flesta andra, har vuxit upp med att att vara en "skvallerbytta" är något dåligt. 

Kommentarer:

1 Farmor Sif:

Vilka djupa funderingar du har. Och viktiga. Det där med att skvallra är ingen lätt fråga. Vad är skillnaden mellan att skvallra och att informera? I en skolsituation kan man kanske efteråt prata med läraren om vad han/hon skulle kunna göra för att förhindra fusk.... Sedan kommer det nog alltid att finnas människor, som utan samvetsbetänkligheter gladeligen fuskar för att få fördelar i livet.
Det viktiga är att ge barn bra rätt värderingar tidigt i livet....
Massor av kramar till dig, du lilla "filosof"!

Svar: Livet är svårt annars hade det ju varit lätt :P
Lisa Katla

Kommentera här: