The Fault In Our Stars

Jag kan här med meddela att det inte är en bra idé att byta ställe att tupplura på. Om du vilar i vardagsrummet så stanna där, för så fort du reser dig upp är du dömd att misslyckas med att somna om igen på ditt rum. Jag begick det misstaget, så nu sitter jag på min säng, med lampan släckt och humöret lite "grumpy" för jag är fortfarande trött eftersom min tupplur inte fullgjordes. I alla fall så har jag precis skrivit ner lite idéer till mitt nästa videoblogginlägg som borde komma typ någon gång inom en inte för lång framtid. Men inga förhoppningar, jag kan lätt göra er besvikna tyvärr. En annan bok som jag har bredvid mig, förutom min "In The Middle Of Nowhere-manus bok" är min "Lisas tänkarebok" eftersom jag ser mig själv som alldeles för cool för att skriva en DAGBOK så måste jag döpa om det till en tänkarebok, hur patetisk är jag egentligen?! Rätt så, skulle jag säga. Men till mitt patetiska jags försvar så är min plan med denna "tänkrebok" mer att bara klottra ner mina väldigt osamanhängande tankar om politik och etik och allt möjligt, lite mer än bara skriva "kära dagbok... idag hittade jag en burk." Jag hoppas att jag inte förlämpar några dagboksskrivare, jag är faktiskt väldigt imponerad över er för jag klarar då inte av det! Så därför fortsätter jag med min tänkarebok för det fungerar för mig. Men, praktiskt taget är det bara en dagbok så..... lol på mig.
På tal om lol - laughing OUT loud så måste jag berätta att tumblr är bäst! Jag har på senaste tiden börjat söka på bara roliga bilder och cheesus vad jag skrattar! Jag sitter i vardagsrummet med min vfamilj, och datorn i knät, och finssar hela tiden och ibland bryter ett riktigt galet skratt fram. Här kommer ett exempel på ren, äkta komedi: 
Julen har ju varit här så här kommer lite bilder. Jag hade en vädligt trevlig jul med massa mat och lateri. Mina favorit presenter var de på bilden här nedanför, en One Direction kalender och en supermysig filt som Teresa har sytt till mig! Från familjen i Sverige har jag fått pengar som jag har använt för att beställa en lettermanjacket, vilket är en sån där sportjacka som alla sportkillar har i High School filmer, men här har faktikst både killar OCH tjejer sådana, OMG. I alla fall så kan man ha sitt namn på ryggen men de tog betalt per bokstav så mitt namn var ju uteslutet, istället kommer det stå SWEDEN på min rygg vilket ju är mitt nya smeknamn...  
Jag har redan sagt detta men jag har spelat in min egna låt, On The Other Side Of The Moon, och den + många andra covers som jag gjort, finns på min YouTube kanal, Katlizz95, och ni går gärna spana in dem och gilla och sprida vidare, om ni gillar dem förståss! (är det verkligen hur man skriver det ordet..? O_o") 
Något som jag också har börjat göra och som bringar väldigt mycket glädje är att titta på videos av John och Hank Green, även kallade "vlogbrothers" på YouTube. Fett roliga, och undervisande (ibland) nerd-videos. John Green är den fantastiska människa som skrev The Fault In Our Stars, vilken jag tänkt skriva om ett rätt bra tag men inte börjat med förrän nu. Har du inte läst boken så rekomenderar jag dig inte bara att läsa den utan också att inte läsa mer av inlägget för jag kommer förmodligen avslöja en del och citat ur boken garanteras. Så för er som inte tänker fortsätta läsa, tack för att ni läst så långt och kom gärna tillbaka när du läst boken, men för just nu så säger jag adjö.
För er personer som tänker fortsätta läsa, välkomna att dyka ner i The Fault in Our Stars men mig, hoppas mina tankar makear sense.
Det första jag tänkte säga är ett citat från boken:
"'All Salvation is temporary,' Augustus shot back. 'I bought them a minute. Maybe that's the minute that buys them an hour, which is the hour that buys them a year. No one's gonna buy them forever, Hazel Grace, but my life bought them a minute. And that's not nothing.'" 
I denna situationen så pratar dem om varför Augustus offrade ett liv i ett TV-spel, och jag har egentligen inte så mycket att säga om citatet förutom att jag tycker att det är fantastiskt fint och att jag önskar att alla kunde inse och förstå det. 
"I tried to tell myself that it could be worse, that the world was not a whisgranting factory, that I was living with cancer not dying of it, that I mustn't let it kill me before it kills me, and then i just started muttering stupid stupid stupid stupid stupid over and over again until the sound unhinged from its meaning."
Detta har verkligen hjälpt mig att besluta att vad jag vill göra med mitt liv är att bli en arbetsterapeut (jag måste bara lära mig hur man faktiskt stavar det för jag fick precis googla det för att få det rätt...) Jag tycker det är fruktansvärt att det finns människor som känner att de dör innan de faktiskt dör och om det finns något jag kan göra åt det så ska det blir gjort! Min framtid är nu bestämd.
Detta är ett rätt roligt, konstigt och väldigt random citat men som faktikst är vädligt smart, relevant och viktigt:
"It's embarrassing that we all just walk through life blindly accepting that scrambled eggs are fundamentally associated with mornings."  
Inte bara så ger detta uttalandet rättvisa åt den stackars äggröran men också så visar det hur otroligt mycket vi placerar saker i fack. Jag menar det finns ju INGENTING med ägg som säger att det måste vara frukost men ändå följer vi det utan att ifrågasätta det och vi gör det till en stor grej om man väljer att äta frukost till kvällsmat. En gång var jag på en fantastisk föreläsning. Jag kommer inte ihåg mycket alls, förutom att jag blev lite kär i killen som höll i föreläsningen, inte bara för att han var attraktiv utan för att han var en fantastisk människa. I alla fall något jag kommer ihåg är att han hade på sig en morgonrock och han pratade om att någon praktiskt taget bara hade tagit hoddie och gjort den lite längre än vanligt och satt en bälte omkring och satt ordet morgon framför ordet rock och på så vis förbjudit detta plagg att bäras någon annan tid eller stanns än morgonen och hemma. Självklart KAN man ju ha en morgonrock på sig vid fler tillfällen men då anses det konstigt, och man ses förmodligen som för lat. Poäng är i alla fall att en morgonrock inte är bunden till mogonen naturligt överhuvudtaget utan något har satt mogonrocken i det facket och på så vis bestämt hur vi ser på den. Så det finns egentligen inte några rätt eller fel, utan det är bara hur vi ser på saker och ting, vilket fack det är placerat i. Det i säg är väl inte fel men det dumma är att så många saker är av någon enstaka människa placerade i fack som är fullständigt orelevanta och sedan köper alla vi andra det blint och det kan hindra oss från att leva livet till fullo, som när vi inte kan kan ha morgonrockar på oss mitt på stan när vi går för att äta äggröra till lunch. 
"I can't talk about our love story, so I will talk about math. I am not a mathematician, but I know this: There are infinite numbers between 0 and 1. There's .1 and .12 and .112 and an infinite collection of others. Of course there is a bigger infinite set of numbers between 0 and 2, or between 0 and a million. Some infinites are bigger than other infinities." 
Och detta går ihop med ett annat citat också så här kommer det. 
"You say you're not special because the world doesn't know about you, but that's an insult to me. know about you."
Vi vill alla bli kända och förändra världen, att alla ska veta våra namn, jag är definitivt inget undantag, men våra liv är alla lika viktigt och det vet vi alla egentligen men fortfarande är vi besatta av att lämna ett spår av oss själva här på jorden. Detta går i sin tur över till nästa citat som är klockrent:
"It was kind of a beautiful day, finally real summer in Indianapolis, warm and humid--the kind of weather that reminds you after a long winter that the world wasn't built fo humans, we were built for the world."
Jag tycker det är rätt fantastiskt vad vi har lyckats skapa av det världen gett oss. Jag säger "vi" som om jag hade det minsta inverkan på alla uppfiningar som uppfunnits och så är det ju inte men vi är ju alla människor så jag tänker ta lite ära i alla fall. Men då måste jag förmodligen också ta på mig rätt mycket skuld för alla dumheter människorna har gjort också.... 
Detta är förmodligen allt för denna gången för detta blev ju väldigt mycket och det finns så mycket mer att säga. Det är en fantastisk bok, men det borde ni ju redan veta eftersom det bara var de som redan läst boken som skulle fotsätta läsa men ni rebeller som inte lyssnar på tips, jag hoppas jag inte har spoilat för mycket och att mina tankar kanske har gjort er ännu mer nyfikna på denna bok som jag ärligt talat ger titlen BÄSTA BOKEN I DETTA UNIVERSUM (som jag har läst då alltså) men jag varnade er så om ni är arga tänker jag inte ta åt mig någon skuld alls faktiskt. Men en sista sak, som jag tror kommer från denna boken men jag har inte markerat det citatet, är att om alla kom ihåg 14 personer tror jag det var, så hade alla människor varit ihågkomna, men istället väljer vi att prioritera på ett helt annat sätt så att nästan alla kommer ihåg Shakespeare men ingen kommer längre ihåg bagerskan Stina som bodde i Lund för två hundra år sedan.
Food for thought.