Most likely to succeed?

Jag är sämst på detta, verkligen. Jag är för lat för bloggande. Och det börjar bli patetiskt att jag ber om ursäkt i början av varje inlägg nuförtiden för att jag inte skriver på så länge... Men nog om detta, jag har saker att berätta. 
Där jag senast lämnade er i mörkret kring mitt liv här (gud vad peotisk jag känner mig) var typ i början av december och jag var nervös över min födelsedag, och att bli 18 år. Ja, nu är jag 18 och det känns fullständigt, precis, lika dant som förrut, så det var ju ingen big deal. Och samma vecka som jag fyllde år så hade vi en basketturnering, vi spelade tre matcher och vi vann alla, och därav alltihopa. Här är vårt pris! 
Jag hade en väldigt trevlig födelsedag, alla sjöng för mig på lunchen, Teresa hade gjort cupcakes som vi också åt på lunchen, jag spelade TV-spel med mina kompisar innan matchen och sen så vann vi matchen, vilket var den roligaste matchen av alla för vi mötte det bästa av de andra lagen och läktaren var fullspäckad och stämmningen var hög! Killarna vann också sin turnering. Men en sak som inte direkt gjorde min födelsedag bättre var att min idrottsväska blev stulen... Jag hade lämnat den uppe på mitt skåp inför matchen och när vi kom tillbaka för att spela, typ 40 minuter innan match, så var den borta. Lärarna hade sagt att vi skulle ta bort våra grejer uppe från skåpen för det skulle städas och om något var kvar skulle de ta bort det, så lite mitt fel var det ju. Men jag tittade i hittelådan och där hittade jag ett gäng med mina klämmor som måste ha ramlat ut när någon tog väskan från hittelådan! Jag var så fett förbannad så det nästan blev roligt men när jag kom tillbaka på måndagen hade rektorn hittat väskan på någon bänk, allt var där utom min ena idrottströja och EN strumpa..... 
I torsdags hade vi en match igen, och vi har haft en annan också veckan tidigare + en som tyvärr blev inställd. Vi vann båda två. Jag har gjort två poäng (ett mål alltså) i varje match fast sen under två matcher gjorde jag INGA mål alls. Men jag gick tillbaka till mina traditionella två poäng i torsdags. Det går frammåt med basketen men jag blir fortfarande nervös och får hjärnfrys varje gång jag får tag i bollen :P På träningen i onsdags slängde jag mig efter bollen, fångade den men gled ut utanför planen så det ver egentligen rätt onödigt MEN nu har jag detta coola blåmärket :D
Nu är det jullov och det ska bli väldigt trevligt :) Det har inte kommit någon snö men det sägs att det kommer i helgen så det får vi hoppas! Vi kommer ha både träning och matcher under lovet vilket jag tycker är vädligt kul. 
Här kommer artikeln som skrevs om mig i tidningen. Det var en kille i min klass som skrev den och han fick några få detaljer om bakfoten (förmodligen för att jag är dålig på att förklara :P ) t.ex. storleken på Lund :P Lund är mycket större. Men läs och njut! Han gjorde ett jättebra jobb och ämnet är ju inte direkt ointeresant ;)
Lol, till det jag skrev som titel på detta inlägg, most likely to succeed? Inför våran yearbook så har alla seniors fått svara på lite frågor som ska vara i den, bland annat, "favorite elementary memory" vilket ju är lite svårt för mig att svara på :P MEN ett papper vi skulle fylla i var en massa frågor, typ värsta föraren, bästa leendet, lustigkurren osv osv och en av frågorna var most likely to succeed? Och den frågan är ju egentligen lite sorglig... För det är ju förutsagt att med succees så menar dem vem kommer som kommer sluta upp med högst lön. Men vem bestämmer att det är vad som är att lyckas, det betyder ju inte att den personen kommer vara lyckligast. Jag komoch tänka på ett citiat från John Lennon: 
 
"When I was five years old my mother always told me happiness was the key to life. When I went to school, they asked me what I wanted to be when I grew up. I wrote down "happy". They told me I didn't understand the assignment. I told them they didn't understand life."
 
Väldigt klokt skulle jag vilja säga.  
Ja, vad finns det mer jag ska berätta? Jag vet inte riktigt. Jag kanske kommer på något annat senare. Jag ska försöka skriva mindre och oftare istället....
Här kommer en bild av en tröja jag skrev på och är väldigt nöjd med :D
Och jag har faktiskt haft mitt första bråk med min värdfamilj, ett rätt dumt missförstånd var vad det var, jag vill påstå att det inte alls var mitt fel, men allt är bra nu så det är ingen fara :P Jag har också fått mitt första släng av hemlängtan (hade inte alls med bråket att göra!) så nu vet jag att jag faktiskt har känslor :D 

Kommentarer:

1 camilla:

ta bort den här bilden på käringa
hon är så ful

Kommentera här: