Gud vad jag känner mig själv!
När jag blir sjuk, med förkylning alltså, så genomgår jag alltid samma process.
1. Ont i halsen
2. Snuva
3. Hosta.
Varje gång är det så och denna gången är nu inne i den tredje fasen så jag hoppas det försvinner snart! Jag trodde att jag skulle bli frisk inför denna veckan så jag kunde börja träna igen och snart bryr jag mig inte längre. Det känns så fånigt för det är ju bara en förkylning men jag har så svårt att andas, vilket var senast jag kollade, en rätt vikigt ingrediens för fysisk aktivitet... Jag mår bra, varken trött eller hängig, men någoting blockerar luftens väg genom min strupe. Och jag vill minnas att senaste gången jag var sjuk och inte rikigt respekterade det slutade det med att jag nästan svimmade i klassrummet och fick stanna hemma i över två veckor, gå på antibiotika och skrika "jag är bara ett barn" till min pappa efter att ha ramlat ihop på golvet i hallen mitt i natten.
Håll tummarna för att jag kan träna imorgon. Tack! Det uppskattas!